Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tälthyddan nedbrytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
den och innehava några andra förtroendeuppdrag. I samma
ansökan hemställer han om att som tillägg till sin ordinarie
professorslön få uppbära den lön för en professor emeritus,
som genom Nils Roséns död blivit ledig. I brev till
kanslern uppdrog Kungl. Maj:t åt denne» att förmå Linné till
Qvarblifwande wid hela Sysslans utövning». I övrigt
villfors hans begäran, och hans »förmåner» blevo
dessutom tillökade genom en gåva av Consistorium
academicum, som till Linné och hans barn överlät besittningsrätten
till två hemman Hubby i Danmarks socken. Linné
återtog sin avskedsansökan. Men i början av 1777 begagnade
sig hans äldste son av faderns svaghetstillstånd och
förmådde honom att — antagligen i omtöcknat tillstånd —
underteckna en ny ansökan till Kungl. Maj:t; i denna skrift
»bönfalles» att sonen måtte »genom introduction » få
tillträda professuren. Denna ansökan beviljades; i oktober
samma år blev Linné d. y. installerad i sitt ämbete.
Det var alltså ej blott sjukdom, som fördystrade Linnés
sista år: av sina närmaste fick han röna kallsinnighet och
egoism. Det berättas, att hans hustru under mannens
sjukdom visade sig hård och likgiltig; men det är ej bevisat,
att dessa beskyllningar äga grund. Säkert är dock, att
Linné, innan befrielsens stund kom, var i hög grad
hjälplös och i behov av kärleksfull omvårdnad. Öfta hade han
i sina skrifter talat om alltings förgänglighet, om att all
god gåva är ett lån av Gud. Under sina sista lidanden fick
han själv erfara, huru sant detta är. Efter ett nytt
slaganfall blevo alla hans lemmar och organ, i synnerhet
tungan, förlamade. »Utan andras hjälp kunde han icke
komma från det ställe, där han satt eller låg, icke kläda sig,
äta eller verkställa det minsta han behövde. Han hade
intill och med förglömt sitt eget namn, och han tycktes
merendels vara utan all medvetenhet av både det framfarna
och det närvarande.» Sommaren 1777, som han tillbragte
på Hammarby, medförde någon förbättring; men hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
