Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iter lapponicum.
19
D. 18, som var Christi Himmelsfärdsdag, låg jag öfver, dels för
högtidenes skull, dels för min trötta och skakade kropp att litet
ställa till rätta.
Landet ser här ut som Helsingland, är dock något litet
hygge-ligare att bebo.
Emedan jag denna dagen ingen hvart reste, gick jag ut att
di-vertera mig af den amoena flora, som ännu gjort här nog litet
tilllagning, jag fant Violam aqvat. flore albo vid. in sicco. Hon är
al-deles lik den stora sylvestri, jag hade väl skolat trott, att lion varit
af den en variation, om hon icke stått straxt brede vid. Denna
växer altid vid vatten, labium impar s. summum stöter altid på blått,
de andre petala lateralia äro altid hvitaktiga, mest hvita.
Jämte denna fant jag ock Violam parvam aquaticum, de qva supra,
sed qvod notabile,
Viola aqvat. fi. parvo, emarginato, purpurascente.
Om aftonen kom starkt regn. Morgonen efter var jag uppe med solen.
D. 19 reste från Fjähl; då jag dädan var kommen 1/4 och fick se
nästa kyrka Iiässjö kallad, reste jag af vägen på vänstra handen
uti en backe, här sades skola finnas kopparmalm; det skimrade fuller
som koppar, men pyrites var aldeles hvitgul, ty är ett
otvifelak-tigt tecken, att han innehåller mest jern. Här omkring på samma
backe lågo stenar svartaktige och sjelffrätna. Grufvan var ännu ej
grafven öfver mans djup och vid. Berget kallas JBälingsberget.
Straxt der på, då vi kom in till kyrkan, såg jag en sten, ganska
stor, som låg ofvan på jorden straxt vid kyrkan,
öster norr. Credulum vulgus refererade, att då kyrkan
hölt på byggas, skola trollen villa slå neder henne,
men hinde ej kasta fram. De viste mig på öfra sidan
5 hål efter 5 fingrar.
Litet stycke fram, bättre vid nästa stora berg, Brunäsberget
kalladt, der steg jag af på vänstra sidan upp åt berget och blef förd
uti en crypta, den naturen såsom ett hus i sjelfva berget gjort.
Både på sidorna, ryggen, taket var sten, framantill öppet, dock mer
coarctatum både uti vidden och höjden. Rummet var så högt att
man taket ej räcka kunde; framan för hålet stod en stor gran och
en stor björk, som gjorde att hålet e distanti ej synas kunde;
ingången sluttade nedföre som en källare, på golfvet lågo några brända
stubbar. Här sades en ogerningsman sig uppehållit ett par år, utan
att någon visst af honom och undrar jag det intet, ty det ligger så
afsides, är sedan i tillgången från vägen så väl befäst med sten på
sten, att man ej utan största möda kan komma dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
