Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 iteifc lapponicum.
liar poeterna kunnat afmåla Styx så fult, der detta ej är fulare.
Stygium penetravi. Vi gingo åt villa marken, ej vetandes hvar.
Nästa granne, som ej här varit på 20 år, gick åstad, då jag hvilade
mig vid elden, att söka efter honom. Jag önskade nu ingen ting
mer, än att få resa floden tillhakas, men jag fruktade att gå vägen
till håpen igen, ty jag visste min kropp var ej järn eller stål. Jag
önskade få gå 8 mil af 10 i torr väg tillhakas till håpen, men
gafs ej tillfälle. Lapparne, som äro födde att slita ondt, såsom foglar
att flyga, jemrade sig, att de aldrig så varit framme, jag ynkade
dem.
En myr (Lycksmyren, emedan af henne rinner en bäck till
Lyksele, cur non Olycksmyren?) var full af ockra och vatten med
tunica på, ty lärer finnas myrmalm till jern.
3 Juni. Vi väntade långt på dagen inemot kl. 2 efter middag
efter den utskickade lappen, som omsider kom belt trött, hade sökt
så många stabula fåfängt. Med honom kom ett folk, jag visste ej
om det var inan eller qvinna; jag tror aldrig, att Poëten så nätt
afbildat en furia, som icke denna bättre henne repræsenterade, att
man ej utan orsak måste tro, att hon var kommen från Styx. Hon
såg ut helt liten, ansigtet var belt svartbrunt af rök, ögonen bruna,
lysandes, ögonbrynen svarta, håren belt becksvart, och omkring
hufvudet nedslaget, här på satt en röd, platt mössa, kjortelen var grå och
i bröstet, som såg ut likt grodskin, hängde långa, slankande, bruna
pattar, men messing malljor stodo omkring. Omkring sinus hade lion
en gördel, på föttren kängor. Jag blef rädd af hennes första
åskådande.
Sjelfva furian talar dock till mig med veksamhet ochmedymkan:
»O du stackars karl, hvar för en svår ödets vilkor har drifvit
dig hit, dit ingen förr vågat sig, jag har ännu ej sett främmat? Du
stackars karl, hur har du kommit hit eller hvar vill tu? Ser tu hvad
for boningar vi hafvom, ser tu med hvad för möda vi kunnom komma
till kyrkan?»
Jag frågade henne väg att komma någon hvart, antingen fram
eller tillhakas, dock ej den jag kommit dit. »Nej, du karl, du måste
tillhakas samma väg du kom, ingen annor väg gifs; den slipper du
intet. Ej heller är dig möjligt gå vidare, ty åen flödar allt för
starkt; af oss får du ingen hjelp till din resa, ty min man är sjuk,
som dig skulle mottaga, utan kan du komma till nästa granne, som
ligger 1 mil här från, kanske, der du finner honom igen, han hjelper
dig, men jag tror det är alldeles fåfängt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
