- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
128

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

iteit lapponicum.

maken till berg tror jag i verlden ej gifvas. Med intet instrument-o
gcometrico kan backen aftagas, ty dess apex kan intet synas på några
mil när. Jag tror sjelfva backen var öfver 1 mil hög, men värre än
2 mil att gå uppföre och hade vi ej fått så tillräckeligt vatten, hade
vi försmäktat.

På sidan fann jag lilla Astragalus flore albo et Gentianella.

Vi som flöto i svett nedan på backen, då vi kommo öfverst på,
begynte kläderna, som med svett voro genomvåta, blifva styfva af frost,

Vi ämnade nu oss till en kåta och måste neder för en backe,
hvilken var så brant, att jag den ej gå kunde, utan måste lägga
mig på ryggen och asa ned, hvilket gick uti en sådan forss, som en
pil skjutits, ty det var ganska högt och brant och hade så när
stadnat i stora snöfloden på en aln när, der snöen var våt.

När vi nu komom fram, såg jag somlige renar icke hafva horn
öfver ’A unda l-onga, ty bromsarna hade frätit dem bort, då de ännu
voro blotta, ty bromsar i Xorrige äro värre än myggor i Sveriges
Lappmark.

Curieuxt var hvad jag lärde huru renarna gillas.

Husbonden låter renen, som är 2’/, år gammal, 14 dagar för
michaelis, hållas af en uti hornen, ban stiger bort till låret, och
biter med tändren uti bulla,m, dock så att intet hål går på skinnet,
ty då dör renen. Sedan kramar han med fingrarna honom litet,
och sedan på andra sidan den andra, då renen ej sparkar med
foten. Ilen en blifver frisk på en vecka, dock blifver han först litet
sjuk, att han näppeligon kan följa den andra hjorden, hvilket är ett
grep som är curieuxt och notabelt, ulterius deducatur.

Pigorna, besynnerligen då de vilja hålla sig addret, tippa håret
uti 2:ne låckar, en vid hvart öra, binda sedan begge låckarna
tillsammans bakefter cum apicibus, så att låckarna hänga ned för ryggen,
på begge bandändarna sitta tippor s. vippor.

D. 16 gick vi öfver isberget. Då vi kommo ett stycke fram, fick vi
se ett tjockt moln uti östernorr. Vi sågom det både öfver och nedan,
omsider kom det åt oss, som en tjock dimba, och gjorde våra kläder
dufvoga, men håret, qvod notabile, helt vått, ja det förtog för oss så
horizonten, att vi hvarken sågom sol eller måne, ej heller de omkring
liggande bergspitsar. Vi visste nu ej hvar vi oss vända skulle, fruktandes
att råka på den ena sidan neder på kanten, och såsom en lapp för
några år tillbaka der i lika tillfälle sluta vår comedia på andra sidan
för strömmen, som skurit genom snöen så djupt,’att man hissna kunde
se nederföre. Vi sågom ej öfver 2:ne alnar för oss. Vi vorom då såsom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free