Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 iter dalek arlicum.
Bredevid elfven lågo på båda sidor byar med åkrar och
ängar helt tätt, allt in till kyrkan, och är notabelt här att
bela socknen, undantagandes en liten by af 3 hemman, ligger
aldeles utsträckt efter åbrädden på ömse sidor, hvilken på östra
eller vestra sidan instänges af vilda skogen, att näppeligen
någorstädes är öfver Ve mils’diameter emellan floden och skogen,
på hvilken socknen ligger.
Midt emot Sählen i vester ändades den långa och allt ifrån
mare album i Ryssland genom Kemi, Luleå, Piteå, Umeå, Asila,
Jämtelands, Herjedalens, Särna och Limas ödemarker utsträckta
fjäll och kallades dess sista apex Gr an fjället. Man frågade efter
om Dovrefjäll sträckte sig här ifrån directe till Vester hafvet;
men förnam, att det ännu högre upp åt norden vek af, dock
kan man inhemta, att det man såg ifrån Rörås i Norrige aldra
längst i söder liggande och såsom molnfläckar synliga, att
deras gång ej lärer vara synnerligt längre i norden; ty Rörås
ligger högst 20 mil mer uti norr. De deremot sågos åtminstone
12 à 1(5 mil från Rörås clirecte i söder.
Sedan man rest 3/4 mil från nattlägret, kom man till
Transtrand eller Lima capell, som låg på vestra sidan om elfven.
Capellet var tämmeligen stort, men hade ingen kyrkogård
omkring sig, som Särna capell i Idre. Här var intet något
särdeles curieuxt att betrakta, mer än endast en fattig, af verlden
föraktad, dock curieuxt och lärd man, vid namn Laes Dahle,
som här var capellan. Hans slarfviga kläder, innocente
phy-siognomie, fattige åtbörder, kloka raisonnement, uti hvad som
efterfrågades, ser hvem, som honom såg.
Physical. Hela dagen var mulet, eftermiddagen, belt mot aftonen,
regnade ganska starkt. Vid pass 1 m. förr än man kom till
kyrkan låg ett ansenligt högt berg, som nästan fjällen liknade,
på östra sidan vid elfven, som kallades Hormunds berget. Emot
dess öfversta spets var en grotta eller lång ingång med en liten
sjö eller bäck och åter der innanföre längre inträde. Man hade
haft lust att sjelf bese denna caverna; men det timida folket
var alldeles persuaderadt, att här inne skulle bo troll och att
ingen dit ingå kunde, utan att blifva för sin förmätenhet
märkeligt straffad, voro de öfvertygade med många fåfänga exempel,
att ingen med oss följa ville.
Sedan regnet var någorlunda öfvergånget, stod en tjock
dimma på några sidor af berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
