Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sagoverld blef fostrad här. Hur gerna
Jag ville bikta dig, du borgruin!
Hur gerna vore jag den tysta stjerna,
Som fordom kanske genom fönstret in
Förstulet blickat ned på trogen tärna,
När hemligt möte hon gaf riddarn sin
Och vid hans bröst om evig sällhet drömde,
Fast tidens grus snart bådas aska gömde.
Dock trofast kärlek är ett barn af ljuset,
Det eviga, af lifsens fader skänkt;
Ej medvetslöst han lågar liksom ruset,
Som ur försåtliga pokalen blänkt,
Besinningen han jagar ej ur huset —
Nej, när han ljufvast kännt, han ädlast tänkt; —
En helig makt i alla lefnadsöden,
Som lefver än i sången, efter döden!
Korstågens tid har sådan kärlek ammat,
I nöd och lust beständig, djup och varm.
När riddardottern blygt sin känsla stammat,
Af hennes färger kraft fick kämpens arm,
Se’n troget de kring vigda fanan flammat
Mot Saraceners svärm i stridens larm,
De fästes sist kring segervana glafven,
Då hjelten böjde knä vid helga grafven.
v.
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
