Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till klostrets hamn den rena jungfrun flydde,
När dödsbud hviskadt blef från Österland.
Men om det budet icke sanning tydde,
Och oskadd brudgum kom från fjerran strand,
Hur ädelt tålig då sin ed hort lyddel
Till afsked endast räckte hon sin hand,
Och se’n i cellen egde hon blott böner
För den hon älskat högst bland jordens söner.
När hon försvann, en glödhet perla blänkte
I riddarns öga. Stum från hem och härd
Han ilade och hjertats sorger dränkte
I nya strider på sin dystra färd.
Hans lif blef fejd och tvekamp. Ofta sänkte
Sig genom brustna harnesk ned hans svärd,
Dock hvart han gick ej lyckan mer han kände:
Till fädrens bygd han aldrig återvände. —
Se derfor står du lik en vård på griften,
Vältalare än i din stumma sorg,
Och skönt är derför ock att tyda skriften
Ur dina murars famn, förfallna borg,
Och drömmande om medeltidsbedriften
Förgäta grälet på vår nutids torg,
Der svarta strömmen gjuts i lömska tvisten,
Och fred är köp, och lagern lön för listen.
>
____________________________________________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
