Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 / 45 (1877-1882) With: Gustaf Meyer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I.

Sedan Noa lemnat arken, gick han med sina söner
bort mot den högste toppen af Elbrus att der bygga ett
altar åt den Evige.

Medan de vandrade upp för höjden, hörde de i
rymden dofva suckar och kände sig svårmodige, huru mycket
än deras hjertan fröjdades öfver frälsningen ur verldsfloden.

Än tycktes dem, att suckandet kom från bergets inre,
än från molnen, som tunga och regndigra drefvos af
vinden öster ut.

Så hunno männen till fjällets topp. Der stod en vall
af eldfrätta klippor, och Noa såg på de märken, som vattnen
efterlemnat, att den stora floden hade svallat upp till vallens
rand, men icke öfversvämmat honom.

Der inom gapade ett svalg, hvars branter stupade mot
en allt djupare skymning. Suckarne kommo ur detta djup.
Vandrarne lutade sig öfver randen och sågo något som
rörde sig der nere.

Himlen hade klarnat mer och mer, och öfver deras
hufvud skred nu det sista molnet, följande de andra, som
långsamt upplöste sig i skurar öfver högslätten. Solen sken
på den mörkrandade skyväggen i öster, och den Eviges
båge visade sig i skyn, och då Noa skådade upp och såg

J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>