Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hågen, sade han: se förbundets tecken mellan den Evige
och oss!
Solen sken äfven ned i fjällsvalget, och hennes strålar
skimrade, som vore de vilsekomne och förfärade, på det
som fans der i djupet. De lyste på en jättegam med
brungul rygg och gulstrimmiga vingar, som öfverskyggade
och piskade ett rof, hvari han slet, då han icke sträckte
upp den långa ormbugtande halsen med den bloddrypande
fjäderkragen, för att nedsvälja delar af sitt byte.
När gamen varsnade männen, flög han upp och
kretsade skriande kring rofvet. Då sågo Noa och hans söner
en skepnad, lik en menniska, men öfvermenskligt stor och
skön. Han låg med upprifvet bröst utsträckt mellan
klippor, från hvilka glänsande kedjor, fästa med ofantliga
gyllene naglar, slingrade sig kring hans lemmar.
Då sade Noa till sina söner: huru skola vi frälsa
honom? Men ur djupet hördes en röst: gån till edra värf!
menniskohänder lossa icke mina kedjor.
Noa sade: kunna vi intet göra till din hugsvalelse?
Rösten svarade: förakten tidens gud! tillbedjen evighetens!
Noa och hans söner återvände till sina hustrur och
omtalade hvad de hade sett och hört. Och alla anade,
att den framtid, som deras efterkommande ginge till mötes,
väntade dem med många lidanden. De byggde ett altar nära
det ställe, der arken stod, och offrade tackoffer för sin
frälsning och böneoffer för sina efterkommände och
försoningsoffer för fången i svalget.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
