Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke förmådde kufva en enda trotsande varelses ande. Den
pinades suckar blandade sig i luften, som menniskorna
andas, och ingåfvo dem en längtan till frihet. Då lemnade
de väldige Olympus och Hermon, för att slippa höra, huru
han hånade dem.
Men från himlakropparne vilja de beherrska och
träl-binda oss på nytt. Och de skola lyckas, om vi glömma
den Eviges lag, som är inom oss. Må våra afkomlingar
veta detta!
* *
*
Så berättade den sägenrike Noa, och sägnen lefde
efter honom.
Sems söner mindes länge den orätt, som de
forntids-väldige läto vårt slägte lida, och hebreernas siare fäste
minnet deraf i sina heliga böcker med gåtfulla, men
sinnrika ord.
Jafets helleniske ättlingar kallade tidsherrskaren Zeus,
men den medlidsamme titanen nämnde de Prometeus.
Och ehuru de visste, att Zeus, tidens herre, sjelf är en
tidens son, dyrkade de honom. Dock ängslades de vid
tanken, att Prometeus, menniskovännen, skulle ständigt
plågas, och trodde derför gerna, att Herakles gått ned i
svalget och sönderryckt hans länkar. Men Prometeus är fängslad
än i dag.
De skaror, som folkvandringarna drifvit öfver Kaukasus,
ha hört hans suckar. Rysslands mot Kolkis framträngande
härar höra dem.
Häfvande sig öfver Elbrus smälta de underligt
samman med sorlet af folkens lif och blanda vemod i vindarne
och i himmelens färgspel och mest, när dagen dör, i
afton-rodnadens sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0058.html
