Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Nu släcktes elden på alla ärilar, och menniskorna ledo
mycket och glömde under sitt trälande den Evige och den
Eviges beläte och lag, som äro uti dem. Deras anleten ’
miste sin fägring, och blicken vardt skygg och ryggen krökt
och tanken slö och hugen dolsk under det för tunga oket.
Då fans bland titanerna en ende, som sörjde öfver
att det sköna, öppna och fria skulle försvinna bland
menniskorna. Han förbarmade sig öfver dem, och medlidandet
skärpte hans förnimmelse, så att han kunde höra inom sig
den Eviges röst, som sade, att menniskorna borde återfå,
skönhet och frihet och väckas att lyssna till lagen i deras
ande.
En dag, då tidsguden och hans väldige voro borta att
befästa sin makt i andra rymder, bar den miskundsamme
titanen eld från Olympus ned till menniskorna, och de
spredo med glädje elden från äril till äril, och föräldrar
och barn funno hvarandra vid härden, och de heliga
sägnerna om deras gudaursprung vaknade på deras läppar, och
de tänkte på en framtid och strängade harpor och sjöngo
om paradiset, som är förloradt, och om paradiset, som kan
vinnas.
Då förgrymmades tidsguden och hans väldige och
kallade den barmhertige titanen förrädare och ville förgöra
honom. Titanen ropade menniskoslägtet till kamp vid sin
sida, men dess rädsla var stor; och när tidsguden lofvade
det att få behålla elden, förrådde det hvar dess vän dolt
sig under bergen, för att smida starkhetsvapen åt de svage,
och han öfvermannades af de andre titanerna och lades
med diamantkedjor i ett bråddjup att lida de värsta plågor.
Men tillintetgöra honom kunde de icke. Hans
oaflåt-liga trots störde dem i deras glädje, och tidsgudens välde
i verldsrymden syntes honom sjelf föga hugnande, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
