Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ett glödande hat. Då jag ett ögonblick derefter
närmade mig marmortrappan, som förde upp till porten, och
dervid kom i de begge figurernas närhet, hörde jag den
rödhårige säga såsom mellan sina tänder: »den vägen är icke
för dig, oomskurne hund.» Jag förnam, huru vredens
rodnad uppsteg på mina kinder, och jag kände mig frestad att
slå honom i ansigtet. Häri förekoms jag dock af Syrus,
slafven, hvilken, förargad öfver den judiske pojkens
oförskämdhet, gaf honom ett slag vid örat, så att han tappade
sin krycka och föll om kull vid foten af trappan.
Lyckligtvis passerade i detta ögonblick en af de öfverste presterna
genom porten. Denne man med sin fotsida drägt och sitt
silfverhvita skägg tilldrog sig till den grad de kringståendes
uppmärksamhet, att ingen tänkte på den grekiske slafvens
oförsynthet; annars hade vi kanske icke sluppit undan så
lätt. Men då jag såg den kullfallne krymplingen, som
famlade efter sin krycka, förbyttes min vrede ögonblickligen i
medlidande; jag ilade fram, räckte honom kryckan och»
ville bjuda honom handen för att hjelpa honom upp. Denna
mottog han dock icke utan mumlade i stället en förbannelse,
i hvilken jag hörde den gamla hexan instämma med ihålig
röst, som isade mitt hjerta. »Skadade du dig, Jehudah,»
hörde jag henne säga, när gossen kommit på benen igen,»
så skall förbannelsen af din moders moder hämnas dig
sju-faldt.» Hvad gossen derpå svarade, hörde jag icke; ty då
jag åter vände mig om, märkte jag, huru jag varit föremål
för blickarne från tvenne anleten, hvilka jag aldrig glömmer.
Det ena tillhörde en ■flicka, sannolikt något yngre än jag, med
blixtrande ögon och kolsvarta lockar, dem det skymmande
doket icke förmådde dölja. I dessa blickar läste jag
beundran och derjemte något annat, som på ett besynnerligt
och för mig obegripligt sätt rörde mitt hjerta. Men denna
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
