- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 /
118

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörelse stannade plötsligt, då jag ögonblicket derefter
varsnade det andra anletet, ett stycke bakom det förra. Det
tillhörde en gosse af min egen ålder, som stod der mellan
en ungefär 30-årig qvinna och en äldre man af ädelt men
torftigt utseende. Han såg icke ut som en judegosse, emedan
hans hår var ljust, hans näsa rak och hans ögon mörkblå;
men icke heller var han lik en romersk eller hellenisk gosse.

Jag skulle säga, att den blick han gaf mig uttryckte en
gränslös kärlek, ifall den icke på samma gång hade
genomskimrats af en så sträng och hög renhet, att hvarje jordisk
färgbrytning deri syntes vara utplånad. Den judiska flickans
ögonkast hade nyss förut jagat blodet till mina kinder; nu
kände jag, att det plötsligt strömmade tillbaka till hjertat,
och en spegel skulle sannolikt hafva sagt mig, att jag var
blek som döden. När den främmande gossen märkte detta,
såg jag ett drag af mild vekhet i hans ansigte, och på
hans läppar skimrade ett ögonblick någonting, som
när-•made sig till ett leende utan att egentligen vara det.
Qvin-nan, som jag trodde vara hans moder, tog honom i
detsamma vid handen, och den lilla gossen satte sig i rörelse
i riktning mot den södra muren. Jag vinkade åt Syrus och
följde dem tätt i spåren. Qvinnan talade till grupper i
förebrående ordalag. Jag kunde förstå, att han gått ifrån sina
ledsagare och nu efter mycket letande blifvit återfunnen.
Hans svar nådde mitt öra, och i tonen, hvarmed han sade
det, var något som träffade mig djupare, ehuru jag icke
vet, hvad orden betydde. »Vissten I icke», sade han, »att
i de stycken, min fader tillhöra, bör mig vara?»

Det låg någonting kungligt i ton och röst, när han
uttalade de nämnda orden; och denna stämma framkallade
sympatetiskt någonting, om jag så får säga, af
konungslighet i min egen barm. Den främmande gossen syntes

___________________________________________________________________J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free