Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
tydligt begripa skönheten, emedan, om man förlorade sig för
mycket i delame och klyfde för mycket, så skulle hela
skönheten försvinna och endast dess stoft förnimmas. Stundom hör
man i afseende härpå användas den ofta anlitade bilden, att
lifvet flyr för dissekerknifven. Men denna liknelse haltar.
Anatomen får visserligen ingen ofullkomligare uppfattning af
lifvet än den okunnige, och långt ifrån att naturen skulle
framstå mindre skön för den med dess lagar förtrogne, är
förhållandet alldeles tvertom. Örsted ådagalägger detta genom
ett exempel, i det han anställer en på erfarenheten grundad
undersökning om de känslor stjernhimmelns betraktande
uppväcker hos menniskor på olika bildningsgrader. Han erinrar
först, huru den alldeles obildade uppfattar stjernhimmelens
storhet endast såsom omfattande hela den jordyta han känner
och såsom upphöjd öfver alla skogar och berg. Måttstocken
är visserligen mycket för liten för himmelen, men det är dock
den största han känner. Stjernoma äro för honom blott
ljuspunkter, men klarheten och renheten i deras ljus kunna icke
undgå att göra intryck på honom, likasom motsatsefi emellan
det ljusa himlahvalfvet och den mörka jorden samt stillheten
och den dermed förenade själshvilan måste på honom mäktigt
inverka. Men med hvarje högre grad af kunskap om
feno-menerna antager himmelen för sin betraktare en ökad storhet
och rikedom. Icke så som skulle åskådaren pröfva dessa
kunskaper, då han hängifver sig åt det rena intrycket af
himmelens betraktande, men de äro närvarande för hans åskådning
på samma sätt som minnet af de vanligaste tilldragelser är
för hvardagsmenniskorna. Till slut tänker sig Örsted, huru
himlabetraktarens inbildningskraft, befruktad med hela
tanke-verldens rikedom, skall känna tillvarelsens storhet, lif och
fullhet, med ett ord, huru dess mäktiga Gudomsinnehåll skall
stråla in i hans själ jemte det himlaljus, som träffar hans öga.
V.
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
