Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- ^
Det är visserligen möjligt, att något af det poetiska i
uppfattningen af naturens skönhet kan gå förloradt genom
en klarare insigt i naturens väsende, enär poesien, som med
sina fantastiska bilder kan hänförande fylla en rymd, om
hvilken vi icke känna någonting verkligt, icke får lika fritt
spelrum, sedan denna rymd blifvit af vetenskapen noga
uppmätt och undersökt. Naturen kan icke tilltala oss på samma
sätt som dem, hvilka trodde på den Grekiska mytologien,
for hvilka hvarje källa var befolkad af lefvande väsenden,
vindarne voro lössläppta ur Æoli säckar och solen var
Apol-los lysande vagn. Men det är derföre ingen anledning att
antaga, det naturens skönhet gjorde ett omedelbart större
intryck på dem än på oss. Man har tvertom såsom stöd för
ett motsatt förhållande anmärkt, att landskapsmåleriet icke
fanns hos de gamle, ehuru deras konst stod så högt, och
att denna konstart icke uppkom förr än i början af sjuttonde
århundradet. Det skönas område blir icke mindre derföre,
att fordringarne på realism tvinga konsten att något flytta sina
råmärken. Dessa fordringar är o måhända icke större i vår
tid än fordom; det är endast realiteten som icke är
densamma nu som då. »Konsten, poesien», säger Agardh, »måste
således otvifvelaktigt följa naturvetenskapen, upplyfta sig med
den i en högre åsigt af naturen, och alltid taga vid, der
naturforskaren, bländad af det ljus, som slår hans öga med
blindhet, måste erkänna, att han står på gränsen af skaldens
fädernesland, det oändligas rike.»
Vi behöfva derföre alldeles icke frukta att begripa för
mycket beträffande det sköna. Det är svårt nog att begripa
det minsta.
»När ögat far se det skona,» säger Ehrensvärd, »råkar det
en ordning i naturen, som sätter saken för sinnet i ett
outsägligt begrepp;» och misströstande anmärker C. J. L. Almqvist:
V____________________________________________________________________J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
