- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
21

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig endast för synen. Så är ock till största delen
förhållandet med det natursköna sjelft, huru högt än dess
uppenbarelse bör skattas i de intryck som komma till oss genom
örat i fåglarnes sång, i vindens sus genom trätopparne och
vågornas sqvalp emot stranden, och hvilka äro så mäktiga,
att man stundom känner sig frestad att blunda för att rätt
njuta af den omgifvande naturens herrlighet. Dermed ursäktar
åtminstone mången en liten middagslur i det gröna.

IV.

Ett af det skönas väsentliga vilkor är det friska, och
det kan sättas i fråga, om det fula är någonting annat än
det sjuka. Enligt Ehrensvärd är naturen sig sjelf lemnad
alltid skön, och får ett fult skaplynne endast derigenom, att
de små lagarne lägga sig i vägen för de stora. Detta må
dock icke så förstås, att det sköna skulle försvinna, så snart
strid emellan naturlagarne uppkommer. Hvarje kraft
framkallar strid, och just genom striden utvecklas den högsta
skönheten hos den segrande. Det fula ligger i förgängelsen.

Aristoteles förmenar, att det sköna också måste hafva
en viss storlek, så att det hvarken far vara för litet eller
för stort, emedan i ena fallet enskildheterna försvinna i
sammanfattningen, och i det andra sammanfattningen förloras i
enskildheterna. Och han bevisar detta genom det slående
exemplet af ett djur, som vore tiotusen stadier långt.
Tvifvels-utan har Aristoteles rätt, så länge frågan är om djurverlden.

En menniskogestalt, som alltför mycket öfverskrider eller
understiger medelstorleken förlorar derigenom i behag; och
både hvalfisken och elefanten äro för stora för att vara
vackra på nära håll. Men detta kommer sig deraf, att
menniskan i fråga om andra djur utgår från jemförelsen

\______________________________._______„„ ________________________J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free