Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
rörelser; ja sjelfva ansigtet tager sig sällan bäst ut, sedt
alldeles midt framföre, så att båda hälfterna synas alldeles
lika. Likaså måste den, som vill måla ett trä eller binda
en blomsterqvast, omsorgsfullt undvika en fullständig
symmetri. För skönheten af en bergspets, en sjöstrand eller hvad
det vara må i ett landskap, fordras ock att konturerna
oupphörligt afvika från den stränga likformigheten. Men dessa
afvikelser få icke vara för stora. Hvarje sak måste icke blott
i verkligheten utan ock för ögat ega en viss jemnvigt, så
att man icke får det intrycket, att det hela kan bära öfver
ända; ty »tyngdlagen fjäskar på alla sätt,» såsom Glunten
sjunger. Till och med en tafla måste ordnas så, att
hufvud-figuren, om den är ensam, sättes nära midten, eller, om ett
större föremål förlägges nära den ena sidan af taflan, att
detta uppväges genom någonting motsvarande på den andra.
Det sköna i naturen kräfver alltså både en viss
likformighet och en viss olikformighet. Det är symmetriskt i sitt
väsende, men icke i sitt sätt att vara; och sättet att vara
måste, der fri rörelse icke finnes, blifva en del af skapnaden.
Ungefar på samma sätt förhåller det sig med den räta
linien. Den träder ingenstädes fram fullkomligt, men håller
sig allestädes bakom såsom den styrande. Härom anmärker
Agardh: »I naturen finnas inga räta linier, så mycket
märkvärdigare som hvarje kraft verkar i rät linie, och allt i
naturen är verkat af naturkrafter.» Detta kommer från
mångfalden af de krafter, som i olika riktningar verka på hvarje
föremål. I öfverensstämmelse härmed ligger hemligheten af
hvarje naturlinies skönhet deruti, att huru ofta den än nödgas
afvika från den räta linien, dessa afvikelser aldrig blifva
större, än som påkallas af det mötande hindret.
Det är menniskan ensam förbehållet att draga upp den
räta linien för ögat, och byggnadskonsten har gjort detta till
V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
