- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
29

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Föröfrigt framkallar vattnet helt olika arter af skönhet
då det är i hvila och då det är i rörelse. Vi kunna ej
följa vattendroppen på dess osynliga väg, när den ur sjön
på en solstråle stiger upp i luften för att åter sänka sig till
den törstande jorden, derifrån den i sina hemliga gångar
tränger sig in i de finaste trådarne på hvarje blad, öfver
allt ingjutande lif och friskhet. Daggdroppen, som hänger
sig fast på det solbeglänsta bladet för att en stund hvila
sig under arbetet, ger oss dock en aning om skönheten hos
lifvets engel; och det är betecknande, att det högsta loford
menniskan kan gifva det af sina små ting, hvarpå hon sätter
högsta priset, diamanten^ är att den är af ett rent vatten.

För oss alla, som icke ega några diamanter, är det en tröst,
att ingen af dem ändå kan i skönhet jemföras med en
daggdroppe.

Hvarje vattendrag, det må vara en stor flod eller en
liten bäck, uppträder såsom ett lefvande väsen, som söker sitt
mål efter en väl beräknad plan, den ene med lika mycken
kraft, som den andre med fyndighet att kringgå mötande
hinder. Och likväl består ingendera af något annat än en
hop sammankomna vattendroppar, som ingenting hafva med
hvarandra gemensamt, utan hvar för sig blott lyda
tyngdlagens bud, utan att bry sig om hvad sällskapet tager sig
till. Ja, af allt vatten vi se der den ena stunden, finnes
den andra icke en droppe qvar, och likväl förblifver floden
eller bäcken alltid densamme, med sitt egendomliga sätt att
vara; — den ene går städse sin väg fram med lugn
värdighet; den andre med brusande häftighet; den ene med
tusende krumbugter och den andre rakt på sitt mål. Vattnet
är nemligen blott flodens kropp, hvars beståndsdelar, liksom
våra egna kroppars, ständigt omsättas; hvaremot själen, eller
den personlighet, som vi beteckna med vårt namn på ett

I

i

v___________________________________________________________________;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free