Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro planterade. Men nog äro de vackrast, om de icke se
planterade ut. Och deruti ligger just det naturskönas
hemlighet. Det medgifver icke något synligt spår af menniskans
herravälde; det fordras till och med, att naturen skall icke
blott synas fri utan ock verkligen vara det. Menniskan må
hjelpa några af naturens alster att besegra andra, som vilja
göra dem platsen stridig, men hon far sedan icke lägga sig
uti deras fria utveckling; och vill hon göra något för sin
egen räkning, så måste hon dervid behandla naturen såsom
en vördad moder, emot hvars lynne och egenheter hon icke
far förgripa sig.
Menniskoboningarne, hvilka i stort sedt tillhöra naturen
lika mycket som fagelbona och myrstackarne, falla inom det
naturskönas område i samma mån, som de endast blifva en
bisak eller en liten del af det för blicken utbredda
landskapet och ej göra anspråk på att beherrska det. Palatserna
i en stor stad kunna icke räknas till det natursköna, äfven
om de omgifvas af några grupper planterade trän och en
gräsmatta. Sådana naturprydnader tillhöra snarare
byggnadskonsten. På långt afstånd kunna deremot stadens tornspiror,
tecknade mot horisonten, utomordentligt höja landskapets
skönhet. Så gör också vanligen den lägsta koja, och detta
mera ju vildare omgifningen och ju ursprungligare
byggnadssättet äro. Det stora slottet är mest förtjusande såsom ruin,
sedan naturen deröfver tagit väldet och utbredt sina
kläng-växter och buskar i remnorna på de vittrade murarna.
Bland menniskans anläggningar torde inga gifva större
prydnad åt landskapet än vägarne, som i viss mån kunna
till och med ersätta vattendragen, der sådana saknas; och
af vägar äro i allmänhet de smalaste bäst, isynnerhet om de
tillika äro krokiga och backiga. Vägen far likväl icke göra
krokar för att uppsöka backarne, utan för att undvika dem;
V__________________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
