- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
40

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s*



ju lättare får den en anstrykning af dysterhet och täppthet.
Detta kommer sig deraf, att fastän menniskan satt sin prägel
i alla kanter, så fyller parken likväl knapt något enda af
hennes verkliga behof. Vägar finnas der i öfverflöd, men
alltför få färdas deruppå; inga kreatur beta på de läckra
gräsmattorna; templen der väcka ingen andakt;
minnesvår-darne stå der mera för sin egen skuld än för att bevara
något minne, och lusthusen bjuda ingen hemtrefnad. Bättre
äro små parker med stora utsigter. Är det långt till den
riktiga skogen, måste dock parken vara så stor, att den erbjuder
någon vrå åt ensamheten, hvilken aldrig kan njutas så som i
naturens sköte.

Nödvändigt är det i alla fall, att naturens skönhet icke
missaktas utom parken och blott inom densamma hålles i
vördnad. Hvar och en bör af hela sin egendom göra en
park; eljest är han endast till namnet egare deraf. Med
tillgång på någon smak kunna både åker och skog, steniga
backar och kärr, torpstugor och potatiskällare utan alla
grannlåter göras till verkliga parkprydnader. Liksom parken skall
se ut som fri natur, så skall ock den fria naturen se ut som
park. Det är profvet för dem båda.

X.

Naturen har, oberoende deraf att den ombildas af
menniskan, i sig sjelf en viss likhet med henne, ehuru icke någon
påtaglig porträttlikhet. Saken måste fattas så som af
Ehren-svärd, då han säger, att markattan icke liknar menniskan så
mycket som lejonet gör det. Man skall fästa sig vid det
väsentliga i skaplynnet och mera vid uttrycket än vid sjelfva
dragen; och så förstådd lärer väl ingen kunna helt och hållet
förneka denna likhets tillvaro.

V_

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free