Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der kan till och med finnas en individuel likhet. Huru
mången ung flicka liknar icke en blomma. Hvem har icke
märkt, huru t. ex. liljekonvaljen och törnblomman framställa
typer för den nordiskt qvinliga skönheten. Men icke sällan
känna vi till och med igen någon viss af våra bekanta i en
pensée, en blåklint, en pelargonia, en förgätmigej m. fl., och
i stora verldens salonger träffa vi ofta de praktfullaste
georginer, cactus, nejlikor och andra odlade blommor. Vi behöfva
icke heller hålla oss blott till blommorna; ett fint grässtrå,
ett frodigt sädesax, en sträf tistel och ett stort trä gifver oss
ofta en helgjuten bild af våra vänners väsende och sätt att
vara. Inom menniskoslägtet förekomma ock utseenden icke
blott af persika, päron och surkart, utan ock af murkla, lök
och rofva m. m.
Ett landskap eller en hel utsigt kan väl icke på samma
sätt afbilda en viss sluten personlighet, men har i alla fall
stundom ett uttryck af det allmänt menskliga. Huru
påfallande är icke t. ex. likheten emellan insjön i ett landskap
och ögat i ett menniskoansigte ? Hundratals skalder och tusen
andra hafva derom talat med en ursprunglighet i känslan,
som om hvar och en af dem hittat på något nytt; hvilket
bevisar, att denna likhet är något mera än ett tomt ord.
Mellan höga och kala berg kan en liten sjö ega alldeles
samma dystra uttryck, som den ihåliga blicken ur ett par
djupt insjunkna ögon; under det att en glänsande vattenyta,
omgifven af blidare stränder, kan öfver det hela sprida ett
sådant drag af lif och glädje, som endast den lyckliges öga
kan gifva åt ett anlete. Bland löfrika skuggande lundar
blickar insjön stundom fram så klart och frågande, som ett
barnaöga under sina långa ögonhår, o. s. v.
Ofta likna bergen, synnerligen i norden en höghvälfd,
tankfull stundom djupt farad panna. I andra ser man snarare
V ________________________________________________________________J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
