Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kal, intet sägande hjessa, som peruken blåst af. Några
kullar, beväxta här och der med enbuskar och ormbunkar,
likna orakade hakor, och, med stora stenar späckade kunna
de till och med påminna om en karbunkelnäsa.
Andra trakter äro mindre uttrycksfulla och gifva snarare
en bild af andra kroppsdelar än det menskliga anletet. Så
finnas kullar täckta med yppig svällande bokskog, som äro
mjuka fylliga och runda som en qvinnobarm. Andra hafva
vi sett tecknade af Ehrensvärd, som återgifva den minst ädla
delen af kroppen. Våra furuklädda åsar ligga utsträckta på
marken likt sofvande resar, höljda i raggiga mantlar, som väl
dölja ansigtet, men låta här och der en knotig armbåge sticka
fram emellan trasorna. Andra trakter träda fram med sina
herrgårdar i stor toilett med granna buketter inväfda i den
mångskiftande sidenklädningen och med blixtrande smycken
i det rika håret, under det ett fint pelsbräm af löfskog hänger
tillbakakastadt öfver axlarna.
Det är dock icke den ovissa likheten med menniskans
yttre, som utgör det innersta af naturens skönhet. Möjligen
består den snarare i motsvarigheten med våra själsrörelser.
Sålunda är väderleken för* naturen hvad lynnet och
stämningen äro för menniskan. Med sanna bilder talar man om
moln, som lägra sig på pannan; om ett solsken, som sprider
sig öfver hela ansigtet; om blixten som ljungar i ögat o. s. v.
Liksom man knapt kan känna igen en menniska såsom
densamma vid godt och dåligt lynne, så kan man ock knapt
känna igen samma utsigt vid vackert och fult väder.
De gamle kallade menniskan mikrokosmos, en liten verld;
och Svedenborg påstår, att hela verlden icke är annat än en
stor menniska, hvars kropp är naturen. »Alla och hvart enda
ting,» säger han ock, »som synas på jordklotet, äro
motsvarigheter af Guds kärleks affektioner och vishets förnimmelser,
V__________________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
