Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Förnimmer örat dessa dystra toner;
Och som i eterns tunna luftrymd lifvet
Och andan stockas, hjertat liksom fryser,
Fast solen närmVe lyser,
Och utur pressad lunga blodet frusar:
Så våndas själ*n, beklämd och liksom fången
I en förtrollning, under hemska sången;
Till dess att Magern, hvilkens makt dig tjusar,
Vid läglig stund din ångest ändas låter
Och med ett hånskratt höjer trollspöt åter.
Väl må vår smärta ut i klagan bryta,
När vid en sådan bild vår tanke dröjer.
Ej som en sångrik svan, som öfver klara
Och blåa sjöar, gröna fält sig höjer
Och syns på luftens stilla vågor flyta;
En enslig örn fastmer du tyckes vara,
Bland öknar ofruktbara,
Som från sitt klippenäste flygten sträcker
Och stiger högre, högre, tills han svingar
Sig ur vår syn med vidt utspända vingar,
Dit ögats matta blick ej längre räcker.
Dock ej han söker solens gyllne bana,
Hans skarpa blickar efter — lik blott spana.
Osälla själ, uti hvars mörka spegel
Förstälda så de fagra bilder stråla,
Dem lifvet och natur’n, med väna händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
