Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
är svår att sätta i rörelse, men, när den kommit i gång,
är hejdlös i sin fart, — som i handlingens kritiska
ögonblick så ofta stälts i spetsen och gått sin väg fram lika
väl öfver Balkan i våra dagar som öfver Lech för nära
250 år sedan, — och som, när den blifvit dömd till relativ
overksamhet och ofrihet, med gripande resignation egnar sin
slumrande kraft åt ett pligttroget uppfyllande af den lydandes
kall, utan att en tumsbredd gifva efter i hvad den vet vara
sin menskliga och medborgerliga rätt. Ingen lär väl heller
vilja eller kunna förneka, att Runeberg just genom denna
sin egenskap, att främst vara finne, blef och var sitt folks
lefvande palladium, den andliga makt, till hvilken hög och
låg med orubblig förtröstan blickade upp, hviskande för sig
sjelf Gregori Tigerstedts hoppfulla omqväde:
Än kommer dag, än är ej allt förbi.
Medgifvas måste äfven, att några bland Runebergs dikter,
främst af alla »Elgskyttarne», äro sådana, att, om man också
icke nödvändigt måste vara finne för att fullt fatta dem,
man likväl torde tarfva något studium af finska förhållanden
för att rätt sätta sig in i deras rymd. Dock — hvarför
icke i alla händelser helst göra detta genom dikterna sjelfva?
Vi kunna ju lära oss uppfatta och förstå Homeros: hvarför
skulle vi ej kunna tränga in i Runebergs ande, som i klarhet,
objektivitet och målande kraft är så nära beslägtad med den
store forngrekens? Mycket förr skola vi dock alltid känna
oss dragna till och kunna sammansmälta med Runebergs
finska sångmö. Hon är ju ben af våra ben och kött af
vårt kött; samma vexlande natur, samma stolta fattigdom,
samma stora minnen fylla och mana till diktning henne och
hennes svenska syster. Ja, vi känna oss oemotståndligt dragna
till henne äfven derför, att vi hafva mycket af henne att
J
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
