Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
■\
logik — det fins knapt annat uttryck för saken — en
följdriktighet i skapandet och formandet, som går fram likt en
naturmakt, hvadan äfven produkten af hans konst gör samma
intryck af nödvändighet och organiskhet som en
naturprodukt. Det fins sålunda hos honom icke en liknelse, som
ej utgår från en sådan sann och riktig åskådning, det
förekommer icke en sammanställning af delar efter hvarandra i
dikten, som ej stå i förhållande af orsak och verkan eller
af enkel och natursann evolution. Omutlig reste sig derför
ock hans poetiska rättskänsla, när han hos sina samtida fann
den med nyromantiken inkomna slappheten och det
öfver-hand tagande dunklet så väl i organisationen af en hel dikt
som i anbringandet af detalj bilderna. Men i stället för att
helt tort påpeka detta vigtiga förhållande, låtom oss höra
skaldens egna ord i en af de skarpaste, men på samma
gång upphöjdaste uttalanden, som någonsin flutit ur hans
penna, och som gälde en man, hvilken sedan vardt hans
vän for lifvet.
»Hvad det beträffar», säger han, »att det svulstiga, det
öfverdrifna, det osanna kunde hållas för att vara tillåtet i
en poetisk komposition, gäller en sådan mening blott hos
dem, för hvilka poesien i sin höghet icke är till. Detta
är poesiens höghet och gudomliga privilegium, att skapa,
såsom naturen skapar, i en obegränsad mångfald, efter en
obegränsad lag. Yran, godtycket och flärden äro evigt
för-vista ur dess helgade område. O, att det komme en tid,
då man allmännare än nu ville erkänna, att poesiens
sanning icke stöder sig på en skralare grundval än
vetenskapens i dess högsta och ädlaste anda, att den stöder sig på
naturens inre eviga nödvändighet, inneboende i menskligheten
såsom i allt. Man skulle då mindre än nu vara färdig att
hylla med namnet af det högsta en mensklig reflexions
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
