Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( ^
poesiens innersta kärna och vilkor. »Den i dagligt tal ofta,
ehuru orätt så kallade poetiska blick i lifvet, som tänker
dess förhållanden och ser dem icke», talar han om på ett
ställe. »Man måste», säger han, »för att följa en sådan
författare, abstrahera från verkligheten, glömma den sanna
skönhet, som af den uttryckes, och svärma i en illa kallad
idealisk verld, hvars molngestalter väl kunna blända, men
aldrig trösta och mätta». På ett annat ställe kallar han
ett sådant af praktbilder och bländande fraser fyldt
uttryckssätt för »det svulstiga smaragdspråket», som hos en skald med
sann känsla »undantränges af hjertats verkliga och enkla ord».
Men försmår då Runeberg att använda bild? Långt derifrån,
men han använder den så, som Homeros och Göthe gjorde
det, det vill säga, den förekommer aldrig till öfverflöd, utan
sparsamt som de bländande stenarne i ett ädelt smycke;
han använder den alltid fullt plastiskt genomförd; den är
alltid organisk och sann, så att den liknar natur och
verklighet samt tål vid att tänkas igenom och fullföljas i alla sina
delar, och den förekommer aldrig annat än vid de tillfällen,
då den behöfves för att gifva särskild t ljus och klarhet åt
innehållet. En enda gång har liknelsen eller bilden i rikare
mått blifvit af Runeberg använd, nämligen i »Molnets broder»,
som torde vara den äldsta bland »Fänrik Ståls Sägner», ty den
förekommer redan i Helsingfors Morgonblad för år 1835.
Utom enkelhet och måttfullhet är sanning ett
betecknande drag hos Runebergs sångmö, och denna egenskap
sammanhänger noga med den förra. Runeberg är sann
icke blott i det hänseendet, att han på ett riktigt sätt
upptager och återgifver den verklighet, som han vill i poesiens
form framställa, fattad i dess helhet såsom en bild af
mensk-ligt lif, utan han ledes äfven i all detaljskildring af en omutlig
sanningskänsla. Det herskar hos honom i detta hänseende en
V____________________________________________________________________)
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
