Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara, och han har ett säkert vetande om skaldens pligt att
måla lefvande varelser, icke abstrakta tankebilder; han vet,
att lifvet är enhet i mångfald, bestående af skenbara
motsatser, men sammanhållna till ett helt genom den lefvande
enhet, som ligger i individualiteten. Vackert har han
förtydligat detta genom följande exempel från kärlekens väsen.
»Kärleken», säger han, »visar oss en skön typ af
konstnärens uppfattning af sin skapelse. Skulle kärleken ej med
inspirationens, utan med reflexionens öga betrakta sitt föremål,
så kunde ingenting annat än det allmänt mätbara sköna och
goda älskas. Men den ser objektet från en högre
ståndpunkt, och väsendets harmoni är för densamma uppenbarad,
och i och med det samma äfven dess minsta, i andras ögon
mest misslyckade, del betydelsefull och oföränderlig till något
bättre. Hvilken älskande skulle väl vilja se det minsta drag
i ett tillbedt föremål förändradt, äfven om han med
öfver-tygelse visste, att det för hvarje annan förefölle fult? Och
skulle han som konstnären kunna i en tafla uppenbara den
idé, som hos honom gör detta fula till ett skönt, med ett
ord, framställa hela sin inre uppfattning af väsendet, så
skulle det fula försvinna ur hvarje annans föreställning och
för alla visa sig för smulte t i en högre skönhet såsom ett
dess nödvändiga beting. Kunde man afsöndra alla de
partiklar, som ingå till exempel i ett äple, då skulle man fa
några söta, några bittra; och hade man då ej känt den smak,
de i sin förening frambringa, och det blefve fråga om att
sammansätta något för smaken ljuft, hvem skulle ej tycka, att
det bittra borde förkastas, — och likväl se vi, huru förenliga
de båda synbara stridigheterna äro, och hvilken fulländning de,
försmultna med hvarandra i äplets natur, ega och uppenbara.
Denna lag genomgår naturen och försonar vår känsla med
tanken, att det finnes en motsats till det, som är godt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
