Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att han för sin dikt »Grafven i Perrho» vann ett pris i
Svenska akademien år 1831, betyder ej så mycket. Men
att samma akademi åtta år senare öfverlemnade åt honom
utan täflan sin stora guldmedalj, har verklig betydelse, i
synnerhet som detta vedermäle åtföljdes af det vackra
erkännandet, att, »om äfven denna belöning ej fullt skulle uttrycka
akademiens önskningar, må hon här få tillägga, hvad som
tillförne varit yttradt om ett hädangånget snille, hvilket, då
det var akadamien förment att tillegna sig det samma, af
en röst i hennes namn och vid en hennes högtid kallades
detta samfunds osynliga ledamot». Då Runeberg längre fram
år 1851 första och enda gången besökte Sverige, mottogs
han af hög och låg, af folket och dess ledare på ett sätt,
som tydligt visade honom, huru kär han blifvit oss, och
huru gerna vi velat ställa honom midt ibland oss såsom
en af det svenska språkets ädlaste och bäste odlare, och
icke minst var hänförelsen stor i Upsala, då han gästade
universitetet och af lärare och lärjungar firades med tal och
sång på ett sätt, som satte hans anspråkslösa väsen i
förlägenhet. Sedan hafva vi täflat med hans landsmän i att
tillegna oss hans dikter och sprida dem i tiotusental bland
vårt folk, så att det hem numera torde vara svårt att
uppleta här i landet, der icke Johan Ludvig Runebergs
Samlade Skrifter eller åtminstone Fänrik Ståls Sägner utgöra en
af de förnämsta bokliga skatterna. Sålunda har han för oss
lika mycket som för finnarne blifvit en folkskald i detta
ords allra bästa betydelse, och vid sidan af Tegnér och
Geijer är han utan tvifvel den mest kände författare på
svenskt tungomål. Till sist må det vara tillåtet att påminna
derom, att då vårt universitet under förlidet år gick att fira
sin fyrahundraårsfest, den tanken var lefvande hos oss alla,
att universitetet såsom ett tecken af sin aktning och vördnad
V_______________________________________________________________________J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
