Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
skulle till sångarkonungen i norden öfverlemna ett exemplar
i guld af den till jubelfesten slagna medaljen. Beslutet härom
hann dock icke fattas, än mindre utföras. Döden trädde
emellan och kallade efter långa års lidanden den
sjuttiotreårige skalden bort från hem och fosterland, bort från tvenne
folk, hvilka, fordom förenade i lust och nöd, numera ega
en af sina skönaste gemensamma föreningspunkter i den
förevigade skaldens minne.
Ja, du gamla pröfvade och trogna finska land, med
hvilket vi känna oss sammanknutna genom våra finaste
hjert-rötter, göm i din moderliga famn såsom en af dina
dyrbaraste skatter stoftet af din store son, hvilken under
pröf-ningens och den långsamma, men säkra utvecklingens dagar
satt som din andlige höfding på sin skaldetron. Omhulda
hans oförgängliga minne och håll hans namn lefvande bland
alla dina barn, likasom vi inom våra landamären lofva att
älska och vörda honom såsom en vis fader och en trofast
hjelpare mot lifvets småaktiga lumpenhet och tryckande sorger.
Vårda och utveckla det tungomål, som var hans, likasom det
är vårt, och åt hvilket hans manliga ande förlänat sitt
outplånliga adelsmärke. Vid Runebergs graf mötas i dag svensk
och finne med sina tankar långt bortom hafvet. Der räcka
vi hvarandra handen, och som gamla fosterbröder må vi
göra det löftet att hålla hans minne stort och heligt såsom
vår sista gemensamma helgedom, och att, såsom han visat
i ord och gerning, älska och akta hvarandras länder, hans
begge fosterland. Nu har hans ädla ande fatt hvila; och
har han någon gång under lifvets skiftande stunder känt
det tryck, som en fri ande sådan som hans måste känna,
så eger han nu den ovanskliga frihet och ro, som han sjelf
gifvit ett så gripande och längtansfullt uttryck, då han
utbrister i psalmens ord:
V_________________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
