Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Det fanns något hemlighetsfullt uti denna trädgård.
Antingen hade en sibylla fordom andats på bladen, eller
hade en öfvermäktig ande gått härigenom, gifvit lif åt den
hårda marmorn, besjälat bronzen, frigjort parkens genier
och lagt en mening i blommornas aftondoft. När de båda
gestalterna närmade sig och den halfslumrande vinden rörde
ånyo sina domnade vingar, uppstod ett sus mellan grenar
och blad, mellan marmor och bronz i det ovissa månskenet.
Hebe sade till Flora: ser du honom? Flora svarade: ja,
det är han! Dryaden tycktes utsträcka armarna för att helsa
de kommande, faunens hesa stämma uppväckte bronzlejonen,
deras mahnar reste sig, de tycktes vilja störta till sin
beherr-skares fotter och säga till honom: befall öfver oss! Pelarne
i portiken framträdde ur skuggan och glänste hvita af glädje;
basrelieferna och freskerna bådo bevekande om en stråle ljus,
för att kunna synas och se.
I löf och blommor gick ett mildare sus. Neglikan
sade till jasminen: känner du henne? Jasminen svarade:
ja, det är hon! och framförde detta budskap till rosorna.
Rosorna läto talet gå vidare till träden och sade: hon har
sett oss, derför kunna vi ännu blomma. Bland myrtnar
och mandelträd susade samma hviskning: hon är vår, och
vi äro hennes. Platanen sade: hon känner alla språk, hon
vet äfven vårt, låt oss säga till henne: ave! Sorlet nådde
slutligen fram till den gamla lagern, som nu hade det
afunds-värda företrädet att beskugga de två, hvilkas närvaro lifvade
och hänryckte hela trädgården. Han härstammade, frö efter
frö och rotskott efter rotskott, ifrån den ättefader, som engång
i tiden beskuggat Virgilii panna. Dante hade i hans faders
skugga drömt om sin Beatrice; Laura hade af hans första
späda blad flätat en krans åt sångens krönte furste Petrarca.
Trädet lyssnade på det vexande suset i aftonvinden och
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
