Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Moses uppenbarelser. Nicander gick vida högre i sin åkallan,
om äfven, trots den samma, hans skaldekonst blef mycket
efter. Han vände sig, såsom vi sett, till sjelfva
gudomstanken, till verldsplanen, till det sig af evighet till evighet
uttalande gudomliga förnuftet, hvilket, just på grund af sitt
uppenbarade väsende, af Skriften betecknas som det absoluta
»Ordet» och af Nicander som »Ord öfver alla ord». Derför
har Nicander full rätt att sluta sin rent kristliga prolog med
en uppbygglig bön, i det han tillägger om de »ord» han
nedskrifvit:
När de nu träda fram uti Ditt tempel,
Den vida verlden, bäfvande och blyga,
Gjut lif i dem, och låt så några strålar
Utaf din sol beskina dem, att folket
Af deras skådning saligen må fröjdas,
Knäböja inför Dig och säga: Amen!
Af evighet var Ordet när Gud Fader;
Och Ordet sjelft var Gud, och Gud var Ordet,
En förste länk i varelsernas rader,
Förutan hvilken ingen ting är vordet.
O Gud, från dina härars myriader
Mig sänd en engel blott! Ty nu beror det
För mig att minnas, till din egen gloria,
En gammal, vidt berömd och god historia.
Och du, o jungfru! dotter, moder, maka
Till den, som i din vård de nycklar lade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
