Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HJELTE.
ommardagen i den lilla badorten »Atlantic City» hade
så slösat med strålande ljus och ett sydländskt luftstrecks
glödande värme, att det nästan tycktes otänkbart, det natten
ånyo skulle kasta sin slöja öfver jorden. Men då smög sig
plötsligt, oväntadt, utan någon skymnings milda förebud
mörkret öfver oss. Med ens förstummades liksom genom
en tyst öfverenskommelse de glada sångerna och det muntra
skämtet ombord på vår lilla båt, hvilken kryssade fram och
tillbaka i viken; och när rodret lades om till hemfärd, och
farkosten i fyrbåkens röcfa strimmor gled fram mot den lilla
staden, kunde man knappast längre tro sig vara i ett säll-
skap af unga lifliga amerikaner och amerikanskor. Intet
annat ljud hördes än böljornas plaskande mot båtens sidor
och — långt i fjerran — det dofva bruset af oceanens vågor,
när floden nalkades. Helsningar från okända verldar buros
med aftonbrisen, drömmar susade genom luften, en hvar
tänkte i stillhet sina egna tankar.
Då bröts tystnaden af en klingande stämma. Det var
den sprittande Miss Lottie, som ej »kunde tåla sentimenta-
litet». Hon ville skaka af vemodsstämningen, och derför tog
V
y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
