Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon upp en ljudelig sång. Den ene efter den andre stämde
i med hög röst.
Det var ett egendomligt stycke. Det skulle vara mun-
tert; och när ledarinnan, genom plötsliga uppehåll och alla
möjliga ändringar i takten, under skratt och uppsluppenhet
sökte förvilla de sjungande, liknade det onekligen i mycket
en vanlig slagdänga. Men det fanns ändå i sången något
som fängslade. Deri låg ett tycke af metodisternas känslo-
samma psalmer, i hvilka vemod och triumf blandas. Och
orden i dess enda vers, hvilken oupphörligt upprepades, på-
minde om negerslafvarnes besynnerliga sånger, när de vid
Mississippis stränder sjöngo om befriarens ankomst: Orden
lydde:
«rJohn Brown ligger multnad i sin graf,
Men hans själ går än på vakt.
Ära! Ära! Hallelujah!
Men hans själ går än på vakt».
Det var första gången jag mig veterligen hörde namnet
på John Brown af Ossawattomie.
Om honom handlar följande lilla skildring:
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
