Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore slaf, skulle bedja om hans hjelp för att icke bli såld till
en grym herre, skulle han då icke taga honom upp i vagnen
och skynda öfver gränsen?
Härpå svarade kyrkvärden, att om det ock vore hans
egen köttslige broder, så skulle han aldrig hjelpa en slaf att
fly från sin husbonde.
Brown hade hela tiden lyssnat, mållös af häpnad och
förundran. Nu reste han sig med ett uttryck af omätlig sorg
öfver de trötta dragen. Tyst, ödmjuk, med böjdt hufvud
gick han ut ur salen, skuddade Tabors stoft af sina fötter
och återvände aldrig.
Nu hade han först rätt fatt känna brodden af vänners
misstro. Hvart han kom med sina skyddslingar, fick han höra
, förebråelser. Man påstod att han skadat i stället för att hafva
gagnat den sak, som han ansåg helig. Eller ock såg man på
honom med en halft orolig, halft medlidsam blick: han var
icke längre tillräknelig, han hade ej sitt fulla förstånd.
Och dock fällde han icke modet. Till en af sina
vänner sade han: »Jag väntar mig icke annat än vedermöda,
men jag väntar också att vinna en stor seger, skall den äfven
blifva lik Simsons sista». Och vid ett annat tillfälle skref
han, den fågelfrie, för hvars skalp man utfast höga skott-
penningar såsom för ett skadedjur, följande märkliga ord:
»i mitt tidigare lif längtade jag mycket efter att få dö. Men
allt sedan jag såg möjligheten af att äfven jag kunde fa bli
en af skördemännen vid den stora skörden, är jag icke blott
villig att lefva, utan jag har mycken glädje af lifvet och vill
gerna lefva några år till».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
