Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
klippdal vid foten af de brådbrant stupande »Blå bergen», hvilka
här öppna en port för Potomac-flodens vatten.
Klockan var tio. De hedervärde invånarne beredde sig
att gå till hvila. Gatlyktorna kastade i den mörka qvällen
sitt sken öfver flodens framilande våg. Plötsligt insveptes
hela staden med dess två tusen själar i ett oförklarligt mör-
ker. Den ena lyktan efter den andra hade slocknat. Invå-
narne grepos af ängslan. De hörde fotsteg, men mörker
dolde orostiftame. En liten trupp på tjugutvå man smög sig
genom gatorna fram till Förenta Staternas stora tyghus, der
många tusen gevär med blanka pipor stodo fredligt längs
väggarna, aldrig anande att de någonsin skulle användas till
annat än paradexercis. Tyghuset vaktades af tre väktare,
hvilka togos tillfånga. Derpå besattes jernvägsbron öfver
Potomac och aftontåget stoppades. Patruller utsändes för att
anställa husvisitationer hos de medborgare, som kunde antagas
vara i besittning af vapen. Dervid gjordes några fångar.
När desse leddes in till anföraren för röfvarebandet, som
försatt samhället i namnlös förfäran, funno de en stilla, all-
varlig äldre man, snarare kort än lång, klädd i en gammal-
dags drägt, som var något midt emellan en soldats och en
landtpastors. Ansigtsdragen voro skarpa, ögonens färg gråblå,
blicken genomträngande. Håret var gråsprängdt, den kraftiga
hakan alldeles slätrakad, öfverläppen lång, ett tecken på
herrskarenatur; munnen snarare stor än liten med ett hårdt
drag kring de tunna läpparna, som tycktes med okuflig fasthet
sluta sig samman om en orygglig föresats. Men när den
stränga munnen öppnade sig, var det icke till hårda ord.
Det var till förmaning att väl behandla de fångne och att
icke onödigtvis skada medborgares egendom.
Denna från krigarens synpunkt blödiga önskan, att ej
anställa förödelse, var det som gjorde att John Brown icke
V
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
