- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
49

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Se så, ska vi äta upp våra smörgåsar innan smöret
smälter? Jag tycker mig ha burit dem länge nog nu; klockan
är nio — sade den, som blifvit så der apostroferad, i det
han kastade sig ned i gräset, knappt tjugo steg ifrån kullen
der jag satt.

Han var liten till växten, blond och tycktes vara yngst
af kamraterna, men i hans grågröna, egendomligt klara ögon
låg ett uttryck af mildhet, lugn och kraft, som kontrasterade
emot hans barnsliga figur och ingaf ett ovilkorligt förtroende.

— Kör för smörgåsame! Låt oss »hvila vid denna
källa»! Albert, lägg ifrån dig bössan, och du Hindrik, hit
med portören! —

Hindrik öppnade locket. De skulle just framtaga den
medförda frukosten, då Paul, odygdig som en apa och liflig
som en ekorre, hastigt sprang upp igen och med dämpad
röst och utsträckt arm utropade:

— Se der kommer gamle Olle i fattigstugan lunkande
nere på vägen! Han är litet fånig och den löjligaste kurre
man kan träffa på . . . Han är så rädd som en hare . . .

Ska vi skoja med honom? Kom!

Paul hade redan tagit ett par steg framåt, med bössan
i handen, och Albert reste sig genast för att följa honom,
lifvad äfven han, som det tycktes, af hvaije tanklöst och pojk-
aktigt företag, då Hindrik hastigt lade sin hand på hans arm
och sade sakta och föraktligt:

— Sådant smaklöst påhitt! Skoja med en stackars
fåne!... Paul! vi ha icke tid! Albert och jag dö af hun-
ger ... skynda dig, kom hit... Låt gubben vara i fred ...

Albert, som egentligen tycktes vara af ett flegmatiskt
lynne, satte sig ned igen och Paul stannade. Att helt ensam
begå en dumhet eller en pojkaktighet hade intet behag, och
sedan han roat sig med att åtminstone kasta ett par grankottar

__________________________________________________:_________________J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free