- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
50

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den intet ondt anande gubben, som med sin tomma påse
öfver axeln, vandrade framåt i dammet, gömde han sig mellan
buskarne och sade, kiknande af skratt:

— Men kom då och se hur roligt han tittar sig om-
kring! . . . Han fick en grankotte midt på näsan ... Han
tror att det är trollen ... Nu ger han sig att springa rakt
i kärret... Aj! det var vått tror jag... Om jag skickar
honom ännu en kotte, så kommer han väl att i förskräckelsen
sätta sig fast der . . .

Hindrik steg upp; jag såg att en mörk rodnad hastigt
fargade hans panna, men han ropade endast helt högt:

— Paul! Vill du ha nägot öl, så kom hit genast,
annars dricka vi ur det sista.

Dessa ord hade en afgjord verkan. Paul glömde det
stackars fattighjonet och förenade sig med kamraterna vid
frukosten. Alla tre täflade nu i ungdomlig, oskyldig upp-
sluppenhet, under några minuter så länge smörgåsarne räckte,
och den som hade de qvickaste, mest komiska infallen, det
gladaste skrattet, var Hindrik.

Dessa lifliga, friska röster öfverensstämde så väl med
vårsol och vårluft och hela naturen omkring dem.

Albert sträckte ut sig så lång han var och såg småsjun-
gande upp i molnen. Hindrik ordnade sina samlade växter
i portören, och Paul stod på hufvudet och gjorde gymnastiska
öfningar i gräset. Men ställande sig hastigt på fotterna igen,
fattade han sin bössa och lade den till kinden.

Midt för dem, öfverst i toppen af den ljusgröna, knappt
löfvade björken, hade en stare slagit sig ned ett ögonblick.
Han skiftade i guld och grönt och purpur, då solstrålarne
träffade hans fina fjädrar, och i den gula näbben höll han
någon föda åt de väntande ungarne i boet.

_____________________________________________________________________

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free