- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
57

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r

■\

gungorna, hypokondriska herrar i tjocka ytterrockar, unga
män som hoppas att ödet här skall visa dem ett sätt att
reparera sina förstörda affarer, medan baden reparera deras
förstörda helsa, reumatiska gamla fruar med glada unga
döttrar, sjuklingar på kryckor och i rullstolar, alla samlade
här, för tillfallet befriade ifrån andra omsorger, än att göra
sina dagar så angenäma som möjligt.

Hvad man är vänlig och förekommande! Här på
denna välsignade, neutrala mark behöfver man icke genera
eller gå i vägen för hvarandra. Hvardagslifvets alla konsi-
derationer, omsorger och små förtretligheter äro lemnade
hemma, man är fri, man finner sin nästa så älskvärd och
finner sig så nöjd med sig sjelf, ty det är aldeles förvånande
hvad man är eftergifvande och hygglig, då man icke har
några frestelser till motsatsen.

Man råkar personer som man i sin hemort sett en enda
gång, kanske icke ens talt vid, och man blir å ömse si-
dor så belåten, som om man träffat sina bästa vänner, ja
man anser dem nästan så. Man gör bekantskaper som synas
tilldragande, man pratar och promenerar tillsammans, man
är road, intresserad och nöjd med hvarandra, och man skiljes
åt, efter några veckors sammanvaro, med en saknad, som —
åtminstone är högst förvånande, och som kanske i allmänhet
beror just af de få veckorna, af den ytliga kännedomen om
hvarandra, af det som man icke vet.

Nåväl, hvarför ej? Verlden och menniskorna äro så-
dana man tar dem. Lifvet har så många skuggsidor, erfa-
renheten är så sällan tillfredsställande. Låtom oss då för några
minuter glömma allt och fröjdas åt det solstänkta hafs-
skummet, utan att bekymra oss om hvad djupet derunder
kan gömma — — — — — — — — — — — — —

V

y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free