- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
115

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





hjemgryta och fä litet frisk luft dit in i tankekamrarne, frisk
vårluft såsom förr, då vi åkte kälkbacke söder om Upsala
slott eller valsade ihjäl oss på gillesbalerna. Ack, ack, hvad
det skulle vara roligt och — nyttigt.»

»Nyttigt» — upprepade då den knäböjde, i det hans
ögonbryn dystert sammandrogos. — »Säg icke roligt och nyt-
tigt, Tekla, ty då svarar jag med apostelen Paulus: »Ty hvad
jag gör, vet jag icke; ty jag gör icke hvad jag vill, utan det
jag hatar, det gör jag.»

»För all del, låt då den förhatliga synålen hellre ligga»

— skämtade den unga tärnan.

Men ett skarpt och vresigt »Tekla! Man skämtar inte
med aposteln Paulus» flög som en isande vindstöt från moster
Elvira genaste vägen till ungmöns varma hjerta, och hennes
leende anlete blef plötsligen lika allvarligt som hennes om-
gifnings.

Nu satt den stackars ungmön ånyo i sällskap med dessa
tre, hvilka dagligen sökte på . alla sätt omhvärfva hennes själ
med de dystra föreställningarne om en beständigt fordrande
sträng och allvarlig Gud, som gör jordelifvet endast-till en
svartklädd pelargång fram mot grafven, medan ur de’ djupa
sidohvalfven tona idel psalmer om synd och evig fördömelse,
öfverröstande den stämma, som sjunger i vandrarens eget
bröst om en mild och kärleksrik Fader, den der gifver hellre
än han tager och som förlåter hellre än han straffar; — nu
satt hon der förtröttad efter alla anfallen på hennes med-
födda glädtighet och kände sig så ensam och Öfvergifven
midt bland dessa hennes nitiska själaräddare, så fattig uppe
i allt detta jordiska öfverflöd, som omgaf henne.

Men förgäfves sökte pastor Bluhme komma hennes hjerta
närmare genom sitt inställsartima leende och sina svassande
loftal om »glädjen i Gudi» och lika förgäfves sökte barndoms-

.____________________________________________________________________J

”5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free