- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
121

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vädret drifvas, åt hvilka förvaradt är det svarta mörkret till
evig tid.» — Pastorn hör, att jag ännu erinrar mig några af
de hundradetals bibelspråk, med hvilka pastorn under mina
pojkår sökte proppa in religionen i min hjerna, liksom i en
tom butelj och sedan korka mitt vetande i den vägen för
hela lifvet.»

»Kom nu, du hedning, och sök att proppa din ogud-
aktiga mun full med litet frukostmat, som kan tysta för en
stund dina hädiska läppar. Jag hoppas att Löjtnant von
Hallen känner för väl till Arthur, för att ej ursäkta hans fram-
fusighet mot sin forne lärare och hans grälsjuka, när han
råkar sin fromme, aktningsvärde forne lekkamrat.»

Med dessa försonliga ord tog värdinnan sin nykomne
gästs arm, medan Bluhme, som ämnade bjuda sin åt Tekla,
blef förekommen af Richard.

»Af brist på andra damer bjuder jag väl pastor Bluhme
armen» skämtade Arthur. »Åtminstone liknar pastorn under
våra dispyter vissa äldre fruntimmer, som aldrig kunna jemka
på sina åsigter eller gå ett tuppfjät framåt, ty åren ha tvin-
gat dem in i en återvändsgränd, i hvilken de naturligtvis inte
heller vilja vända sig, utan stå der med sitt »på stället
marsch», såsom vi knektar kommendera.»

Pastorn försökte sig med ett sötsurt leende och tog
motvilligt den erbjudna armen.

»Ack, om pastorn ville bli regementspastor hos oss under
några möten. Vi skulle allt ruska fram allt det goda, som
ligger likt undangömd guldsand på botten af prestasjälen.»

»Hvad skulle jag uträtta med de förtappade knektasjä-
larna? Jag finge säga som Petrus säger med ordspråket:
»hunden går åter till sin spya, och svinet, som tvaget är, j
sölar sig åter i träcken.»

J2I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free