Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/"
A
mödanden, för hvilken den enhet söndras som utgör lifvet,
styrkan och sällheten af det vi kalla fädernesland, hos hvilka
v sjelfva de samhälliga känslor och medborgerliga tänkesätt,
som, näst religionens oändliga föremål, äro det högsta och
ädlaste af menniskolifvet, bringas i en inbördes strid, som
förvirrar, mattar och slutligen kanske dödar dem alla. Isyn-
nerhet beklagansvärd är den, som, stäld på en högre plats
till ett nödvärn för fleres rättigheter, måste antingen lemna
dessa ohägnade eller foga sig efter tidens händelser, antingen
svika sitt kall eller trotsa ryktet och åf den medborgerliga
plikten hembära det största offret af alla, sin fräjd inför
samtiden. Men äfven den, som, i en lägre ställning, afgör
blott sin egen och de sinas välfärd, kan icke, utan en inre
strid, som lemnar sår i hans hjerta, bestämma sig för endera ’
af tvenne lika kära, lika dyrbara hälfter af ett styckadt fä-
dernesland; dragen å ena sidan åt den bygd, der han först
såg ljuset och himmeln och våren och skörden, åt de graf-
var, der hans fäder hvila, åt de hyddor, der han saknas af
blodsförvandter och ungdomsvänner, åt den krets, der han
arbetat, åt det hem, der han njutit hela den gladare hälften
af menniskoåldern; — och å andra sidan, hänförd af den
urgamla, oaktadt alla skiften alltid lagbundna regering, som
icke blott skyddat hans yttre varelse, utan ock fostrat hans
inre och lärt honom känna en menniskas och en med-
borgares värde; af det ädla och själfulla folk, som han till-
hört, icke blott närd genom dess samhällskropp, utan ande-
ligen lifvad af dess öden och bedrifter, dess språk och
snilleverk, af detta i hafvets och bergens hägn på sig sjelft
tröstande land, af odödliga konungars bilder, som säga ho-
nom: äfven för dig och dina fäder hafva vi vunnit segerns
ära och frihetens sjelfbestånd, stiftat lagar och läroverk, spridt
ljus och hyfsning! Den strand jag öfvergifvit — sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
