Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/"■
sammanfattar han sin inre tvekamp — och de föremål för
kärlek, jag der qvarlemnat, skola ofta kalla mina tankar öfver
hafvet och stundom tårar i mitt öga; men i det jag tröstar
mig öfver deras öde under en regering, som gör allt hvad
en främmande kan göra för att tillfredsställa ett barn, som
han ryckt gråtande ur sina föräldrars sköte, skall jag i min
sista stund liksom i denna egna ett tacksamt hjertas innerli-
gaste känsla åt Försynen, hvars ledande stråle, ehuru dun-
kelt fattad bakom molnen af tidens hvälfningar, jag tyckt
mig följa, och åt Eder, mine Herrar, som beredt mig lyckan
att se mig och mina afkomlingar bergade i det land, der
Gustaf Vasas stoft hvilar och der hans ande ännu sväfvar
öfver hans nyss från undergångens brant å nyo räddade rike.
Betrakten mig — utbrister han slutligen — icke såsom den
ringa person, som här framställer sig för edra blickar, utan
såsom en ibland lemningarna af den tacksamma nation, som,
i sex och ett halft århundrade förent med svear och götar,
aldrig skall glömma det beskydd och den uppfostran, hon af
dem njutit, innan hon lades under samma makt som de öf-
riga under folkens forna vandringar mindre lyckliga grenarne
af samma folkstam!
Vid en jemförelse mellan de tvenne ryktbara tal, hvil-
kas hufvudtankar jag här återkallat, finner man huru in-
nerligt de, trots sina många olikheter, sammanhänga med
hvarandra. Den gamla fostbrödrakärleken mellan svensk och
finne, smärtan att nu känna brödrabandet af våldet sönder-
slitet, ömsesidiga förklaringar af en tacksamhet, som aldrig
kan till fullo i ord uttalas eller genom handling bekräftas, hög-
tidliga försäkringar å hvardera sidan om en vänskap, fortsatt
från slägte till slägte, om en inre förening, som svärdet icke
upplöser, ett oförhindradt utbyte af Välönskningar medels
hjertats och tankens tysta språk, dessa äro grundtankarne,
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
