- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
191

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo han har gift sig med Kockenströms dotter.

Då hade andra frågan kommit fram så här:

— Nå, fick han pengar?

Några vidare frågor gör inte verlden och det är väl
det — om så vore. Men verlden har äfven den oeftergif-
liga fordran, att personer som besvärat presten att lysa för
sig tre gånger och besvärat församlingen höra på och som
tvingat verlden att anställa genealogiska forskningar, och
tvingat verlden att hålla en referent vid bröllopet, verlden
har den fordran att de skola vara lyckliga, annars ve dem!

Om hon kommer från skolan och är trött af arbetet,
ledsen öfver förödmjukelse, nedslagen af misslyckade bemö-
danden, och hon möter en väninna på gatan som fattar hen-
nes hand och säger, du ser icke lycklig ut, Elisabeth! Då

— ve honom!

Om han kommer från sitt embetsrum med förtviflan i
• hjertat, ty han har blifvit förbigången vid befordran, och han
möter en vän som tycker att han ser nedslagen ut — Då

— ve henne!

Olycklige I om I inte behagen vara lyckliga! Varen så
god bara!

* *

*



Det är en vinterqväll ett år eller mer derefter; hon
sitter vid sitt skrifbord i sitt rum och rättar temaböcker och
han sitter vid sitt bord i sitt rum och summerar bouppteck-
ningar. Och pennorna rassla och klockan knäpper och te-
köket spinner. Och när han ser upp från papperen, ser han
på hennes vänliga ansigte, om hon skall se upp och då
mötas deras ögon och de nicka åt hvarann som om de icke
sett hvarann på långa tider och så skrifva de igen. Men så
tröttnar han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free