Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE.
dagen åtminstone ett drag, som sannolikt mera
var i Cervantes’ smak än hans
klassisk-mytologiska galenskaper, och det är hans manliga
fosterlandskänsla. Och om Galatea som ett
helgjutet konstverk kunna vi icke dömma,
då Cervantes blott lemnat efter sig första
delen och den andra, om hvars utgifvande han
talade ännu några dagar före sin död, aldrig
kommit till eftervärlden. Han bedömmer själf
sitt arbete vid nyssnämda granskning, i det
att han låter kyrkoherden fråga: »Men hvad
är det för en bok, som kommer sen? La
Galatea af Miguel de Cervantes, sade
barberaren. Denne Cervantes, fortfar
kyrkoherden, »har sedan många år tillbaka varit min
vän, och jag vet, att han är vida mer
förtrogen med olyckan, än med verskonsten. Denna
bok än inte så tokig till anläggningen, han
börjar åtskilligt, men för ingenting till slut; vi
måste därför afbida andra delen, som
utlof-vats, kanske han då öfversedd och förbättrad
kan få den fulla nåd, som vi ej nu kunna
skänka honom; och i förväntan härpå, förvara
honom hemma hos er, käre vän.» Hvad som
i den till oss komna första delen dock mest
förtjänar att framhållas med afseende på vårt
närvarande syfte, är berättelsen om Rosaura
och Grisaldo i den fjärde boken, som i sin
enkelhet mest förebådar likartade episoder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
