Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
CERVANTES’ DON QUIJOTE.
början en motsats mot späniorernas
fäderneärfda enkelhet och stötte deras i grunden
konservativa lynne for hufvudet. De nya bruken,
som endast omfattades af hofvet och dem,
som önskade att ställa sig in hos monarken,
betraktades därför af folket med oblida ögon
såsom främmande, ofosterländska påhitt. De
spanska bönder, som tagit del i de borgerliga
oroligheterna, men som nu hvarken kunde
eller ville lemna sin fädernejord, hade blifvit
tillräckligt kufvade för att vidare våga ett
försvar för sin frihet och fingo för framtiden
åtnöja sig med att plöja och så och endast
ge luft åt sitt missnöje i humoristiska glåpord,
som folket ännu bevarar i ordspråk. I sitt
bekanta kyrkospel »Den stora världsteatern» (El
gran teatro del mundo), där Calderon bland
andra typer äfven inför bonden, låter ett
århundrade senare till och med denne, den
spanska envåldsmakten förnämste lofprisare,
bonden mycket karaktäristiskt yttra:
Har väl någon fått en värre
Lott, än min! Jag rifver sönder
Hennes barm, som räckt mig sin,
Ty det är just på det viset,
Som jag får mitt uppehälle.
Såsom plogens styresman,
Jag i synen klöser henne;
Sådan tionde jag ger
JFör hvad gifmild hon består mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
