Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 CERVANTES’ DON QUIJOTE.
af »de katolska-). Det trosnit, som
ursprungligen var lika mycket grundadt i
fosterlandskänslan som i religionen, öfvergick dock snart
till en fanatism, som icke kände några
gränser och som, när den sammansmälte med den
politiska envåldsmakten, fick ändå förderfligare
följder. Redan kejsar Karl hade sin fulla
andel af det bigotteri, som hörde till den
kungaätt, från hvilken han härstammade. Så länge
han satt på tronen, hölls han tillbaka af
politisk klokhet, men sedan han dragit sig undan
från världen och icke hade något annat att
tänka på, gaf han fritt lopp åt den
ofördragsamhet, som tillhörde hans natur. Också
anbefalde han på sin dödsbädd sin son att
framför allt beskydda »den heliga inkvisitionen»,
och historien bär allt för sorgliga vittnesbörd
om, att dessa förmanande, faderliga ord icke
föllo på hällebärget. Men likasom den
politiska friheten rörde på sig i Spanien i början
af det sextonde århundradet, så äfven den
religiösa, och reformationens förebud började att.
visa sig äfven där. Folkhumorn gaf sig också
i detta afseende luft och sparade icke på att
gissla både påfve och presterskap, så högre
som lägre, t. ex. i följande ordspråk:
Prestman, munkslok eller jude,
Är som vän dig allt för sluger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
