Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE. 61
försynens gissel, likt Attila och hunnerna. På
Cervantes1 tid var det visserligen turkarna,
som innehade Afrikas nordkust, men den
beboddes af blandade raser med gemensam
ma-homedansk bekännelse, araber, turkar,
flyktade morisker från Spanien, hvilka ärft
hatet till detta land, som fördrifvit dem. Den
fosterländskt religiösa känsla, som fortfarande
genom århundraden eldat spaniorerna till att
under korsets banér strida mot halfmånen
både med lekamliga och andliga vapen, måste
således under Cervantes’ hela lefnad ha varit
särdeles stark. Ja man kan säga, att Spaniens
historia allt ifrån Cids dagar ända långt
in i det sextonde århundradet är en historia
om ett fortsatt korståg. Medeltidens
riddareanda måste således af naturliga skäl längre,
än i andra länder, lefva kvar i Spanien bakom
Pyrenéerna.
Men riddareväsendet, som hufvudsakligast
utbildats i Frankrike och ytterligare stärkts
genom korstågen och beröringen med araberna
vid olika tillfällen, hade mot slutet af det
trettonde århundradet i det öfriga Europa sjunkit
så djupt, att det i synnerhet i Tyskland blef
utsatt för den borgerliga världens gäckeri och
åtlöje. Själfva kvinnorna hade där fått en högre
och värdigare åsigt om sin lifsuppgift, än den,
som tecknades i riddaredikterna. De gjorde där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
