Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 CERVANTES’ DON QUIJOTE.
quato Tasso, yttrar äfven i sin »Apologia di
Gerusalemme liberata» om Amadis, att denna
roman »enligt mångas och särskildt mitt
omdöme är den skönaste bland alla, som man
kan läsa af detta slag, och måhända äfven den
nyttigaste, ty så väl med afseende på känsla
som seder lemnar den alla andra efter sig, och
med afseende på händelsernas omvexling ger
den icke vika för någon, som blifvit skrifven
vare sig förut eller sedan». Ja, äfven efter
Don Quijote fortlefde Amadis en tid, då
däremot alla hans efterföljare blifvit med detta
enda slag tillintetgjorda. Innan vi söka att
utforska denna riddareboks ursprung skola vi
först i korthet redogöra för dess innehåll.
Långt före kung Arturs dagar färdades
en gäng kungen i Gaula, Periön, genom Lilla
Bretagne. Elisena, dotter till kung Garinter
därstädes, upptändes af kärlek till Petion och
Amadis blef denna kärleks frukt. Emellertid
hade Perion blifvit nödsakad att återvända
hem, och Elisena var förvunnen till dödsstraff,
i fall hennes felsteg upptäcktes. Ty en
gammal lag, som först blef upphäfd af kung Artur,
innehöll detta hårda straff för en sådan
förbrytelse. För att undgå döden lät därför
Elisena genom sin trogna kammarjungfru
Dario-leta utsätta sin i hemlighet födde son i en
kista i hafvet. Där fans den af den förbiseg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
