Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE. 85
vid mannens sida, än slafvinnans i hans harem.
Men en sådan uppfattning söker man
förgäfves i riddaresagorna, där själfva kristendomen
lika mycket var ett konstladt religiöst
svärmeri, som kvinnodyrkan ett
erotiskt-sen-suelt. Den religiösa sidan af ridderligheten
framträder dock i Amadis mycket litet och
endast som ett underordnadt bihang till
erotiken, som t. ex. då Amadis under sin
vapenvakt vid altaret i slottskapellet ber till Gud,
att han måtte skänka honom sitt beskydd, så
väl i hans ridderliga företag som i hans
kärlek. I Spanien visade sig trosnitet, som vi redan
sett, förnämligast i autodaféerna och i Frankrike
i hugenottkrigen. Men det anlade sedan
fromleriets drägt med bönbok och krucifix, när det
visade sig i Madame de Maintenons person
vid Ludvig den fjortondes hof, för att
slutligen närmare våra dagar i den Heliga
alliansen uppträda i en tvetydig politisk roll, som
väl ännu icke är utspelad.
Men i Spanien hade riddareväsendet
under århundraden gått hand i hand med dess
historia. Äfven som blott dekoration vid en
hoffest skulle det därför ta lifTullare former i
verkligheten, än i andra länder. Därför fans
det också där exempel på riddare, som i
galenskap ej mycket öfverträffades af Don
Oui-jote. En sådan var Suero de Quinones, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
