Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE. 99
de sorgsna eller melankoliska anletsdragen», i
full öfverensstämmelse med Amadis’» den dystre
ädlingen». Detta hindrar dock icke, att den
lika illparige, som enfaldige Sancho här som
på så många andra ställen under loppet af
samtalet kan roa sig litet på sin herres
bekostnad och ge åt det ifrågavarande
uttrycket en mindre smickrande betydelse.
Det omedelbart därefter följande
äfventyret, när hans herre lemnade vapendragaren
att i mörkret spana efter en källa i nejden
och skrämmas af valkkvarnarna, är onekligen
glanspunkten i hela Don Quijote, på en gång
så fullt af komisk kraft och karaktäristiskt för
både herrens och vapendragarens olika lynnen,
att all utläggning däraf skulle vara ett
helgerån. Vi kunna endast bedja läsaren att läsa
det och läsa det om och om igen, hans skratt
skall, som de olympiska gudarnas, bli
osläckligt.
I det följande äfventyret med barberaren
eröfrar Don Quijote dennes bäcken, hvilket
vår riddare tar för den oss från Rasande
Roland bekanta Mambrinos hjälm. Hans mer
praktiske vapendragare försummar däremot
icke att därvid tillegna sig värdefullare byte,
allt under det att han litet smått drifver med
sin förblindade herre. I det följande
äfventyret med galérslafvarna, som Don Quijote be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
